Med hjälp av algoritmer, kalkylblad, statistik och räknestickor har vi fastställt de bästa ishockeyspelarna någonsin. Utan att fördröja ytterligare går vi därför rakt på sak och presenterar listan över de tio bästa hockeyspelarna genom alla tider.

10. Alexander Ovechkin

Min enda kollega som följer hockey älskar Alex Ovechkin. Faktum är att han en gång hävdade att Ovechkin var ”världens bästa människa”. Jag tror att han skojade. Men ”Ovie” har visat sig vara en fantastisk hockeyspelare. Efter att ha debuterat i National Hockey League (NHL) 2005 i Washington Capitals ledde Ovechkin ofta ligan i poängligan och vann Maurice Richard Trophy, för flest gjorda mål, flera gånger (2008-09, 2013-16, 2018-19, 2020). Han är också tre gånger mottagare av Hart Memorial Trophy (2008-09, 2013), som den mest värdefulla spelaren i NHL. Han vann också (äntligen) Stanley Cup med Capitals 2018. Allt detta och han har en färgstark personlighet som underhåller fansen med roliga citat (”Russian machine never breaks”) och stunts (han bar en fiskarluva under en skicklighetstävling under All-Star break 2009). Åh, och kollegan? Han är min chef.

9. Jacques Plante

Jacques Plante förändrade hockeyns ansikte. Bokstavligen. Montreal Canadien-målvakten anses ha populariserat ansiktsmasker. 1959 träffades han av ett slagskott och behövde 21 stygn i ansiktet. Som lagets enda målvakt var han tvungen att återvända till spelet efter att ha blivit sydd. Han vägrade dock att gå in på isen om han inte fick bära ansiktsmask. Resten är historia. Bortsett från utrustningen var Plante också en fantastisk målvakt som hjälpte Montreal att vinna fem Stanley Cups i rad (1956-60). År 1962 utsågs han till ligans mest värdefulla spelare, och han var sju gånger vinnare av Vezina Trophy (1956-60, 1962, 1969), som ligans bästa målvakt.

8. Steve Yzerman

Växte jag upp i Michigan? Ja. Är jag partisk? Absolut. Men det här är min lista, och Steve Yzerman från Detroit Red Wings finns med på den. Han hjälpte till att förvandla Dead Wings till ett av spelets mest dominerande lag och återupprättade Detroit som Hockeytown. Som den kapten som suttit längst i NHL-historien tog han med sig tre Stanley Cups (1997-98, 2002) till en stad som desperat behövde något att jubla över. Förutom att han var en allroundspelare som kunde göra mål och spela försvar, fick han respekt för sin klass och sitt lugna ledarskap.

7. Terry Sawchuk

Många har kallat Terry Sawchuk för den bästa målvakten i ishockey. Under en 21-årig karriär vann han fyra Stanley Cups – tre med Red Wings (1952, 1954-55) och en med Toronto Maple Leafs (1967) – och fyra Vezina Trophies (1952-53, 1955, 1965). Han noterade också 447 segrar i karriären, varav 103 utvisningar utan motstycke, ett rekord som gällde fram till 2009. Samtidigt som han satte sitt avtryck på hockeyn satte spelet också sitt avtryck på honom. Han fick enligt uppgift 400 stygn innan han slutligen tog på sig en ansiktsmask (se nummer 9). År 1966 lät Time Magazine en sminkös återskapa alla hans ansiktsskador, och den bild som blev resultatet är inte vacker (googla den). Sawchuk, som länge led av depression och alkoholism, dog 1970 vid 40 års ålder efter ett fylleslagsmål med en lagkamrat som resulterade i dödliga inre skador.

6. Jean Béliveau

Jean Béliveau anses vara en av spelets bästa centrar och vann 10 (ja, 10) Stanley Cups (1956-60, 1965-66, 1968-69, 1971) med Montreal Canadiens. Han gjorde 507 mål i karriären och utsågs två gånger till ligans MVP (1956, 1964). Faktum är att Béliveau var så fantastisk att han inte ens behövde vänta de sedvanliga tre åren efter pensioneringen innan han röstades in i Hockey Hall of Fame (1972).

5. Maurice Richard

”The Rocket” skrev om rekordböckerna. Högeryttern var den första spelaren att göra 500 mål och den första att tända lampan 50 gånger under en och samma säsong. Under sina 18 år i Montreal Canadiens vann Maurice Richard åtta Stanley Cups (1944, 1946, 1953, 1956-60). Han var också känd för sitt aggressiva spel och heta temperament. Han var en idol bland franskkanadensare, men hans avstängning (för slagsmål) 1955 ledde till att fansen i Montreal började göra uppror.

4. Mario Lemieux

Trots att han var 1,9 meter lång visade Mario Lemieux prov på stor snabbhet och smidighet. Under sina 17 år som spelare i Pittsburgh Penguins vann han två Stanley Cups (1991-92) och lyckades göra imponerande 690 mål i karriären trots att han missade ett antal säsonger efter att ha fått diagnosen Hodgkinlymfom. År 1997 gick ”The Magnificent One” i pension och två år senare hjälpte han Penguins att ta sig ur konkursen efter att ha blivit lagets majoritetsägare. Han återvände som spelare i flera säsonger innan han senast gick i pension 2006. Tre år senare vann Pittsburgh ännu en Stanley Cup, vilket gjorde Lemieux till den första personen att vinna cupen som både spelare och ägare.

3. Bobby Orr

Bobby Orr betraktas allmänt som spelets bästa back – vilket bevisas av hans rekordstora åtta vinster i James Norris Memorial Trophy (1968-75). När han spelade i Boston Bruins blev han den första backen som ledde NHL i poängligan (1970), och han utsågs till ligans MVP tre gånger (1970-72). Han vann också två Stanley Cups (1970, 1972).

2. Wayne Gretzky

Med sin finess och snabbhet revolutionerade ”The Great One” spelet. Wayne Gretzky krossade gamla rekord, bland annat genom att göra 894 mål utan motstycke. Han vann också fyra Stanley Cups med Edmonton Oilers (1984-85, 1987-88) och utsågs till NHL:s MVP nio (!) gånger (1980-87, 1989). Efter att ha bytts ut till Los Angeles Kings 1988 bidrog han till att popularisera ishockey i USA och banade väg för spelets expansion.

1. Gordie Howe

Det är ”Mr. Hockey” för dig. Gordie Howes 801 mål i karriären satte ett dåvarande rekord i NHL, och som medlem av Red Wings ”produktionslinje” vann han fyra Stanley Cups (1950, 1952, 1954-55). Förutom att vara en målskytt var ”Mr. Elbows” också känd för sitt grymma spel. Inte för att jag godkänner slagsmål, men till skillnad från vissa spelare (host, Gretzky, host) behövde Howe inte en förstärkare för att utkämpa sina strider. Han inspirerade till ”Gordie Howe hat trick”, som bestod av ett mål, en assist och ett slagsmål i en match. Och Howe spelade tills han var 100 år. Okej, egentligen var han 52 år, men det är som 100 i hockeyår.